Välkommen till min sida om Kungsboan. Sidan riktar sig främst till de som är lite nyfikna på reptiler som husdjur och jag ska försöka dela med mig av det lilla jag kan. Jag kommer också att lägga in nya bilder framöver eftersom jag tycker det är roligt att fotagrafera som amatör. Det är också en av anledningarna till att jag skapat den här sidan.



Jag får nog kalla mig amatörherpetolog (herpetolog = kräldjursexpert) och den information som finns är byggd på min erfarenhet och en del böcker, se länken Referenser. Förra gången jag hade reptiler var jag även verksam inom Stockholms Herpetologiska Förening där jag ingick i styrelsen under ett år och bl a skrev deras medlemsbrev. Genom duktiga medlemmar där och besök hos Tucsons Herpetologiska förening i Arizona, USA, har jag sugit åt mig lite kunskap.

Varför orm
Många frågar sig varför man har en reptil och framförallt, varför har man en orm? Ja, det kan ju verka märkligt, det finns väl inget djur som så många fruktar och är rädda för? Någonstans tror jag att man som person måste ha ett speciellt intresse för just reptiler eller just ormar för att skaffa ett sådant husdjur. Visst ska man ha respekt för ormar, men, jag vill påstå att om människor visste mer om ormar så skulle denna rädsla vara mycket mindre.

Jag har sedan barnsben alltid haft ett stort intresse för djur och reptiler, främst boa- och pytonormar. Under tiden jag bodde hemma, fick jag inte ha några reptiler och man kunde ju tro att önskan att ha reptil som husdjur skulle försvinna när man blev vuxen. Problemet är kanske att jag aldrig blir helt vuxen...hehe...

Annars föredrar jag katt som husdjur, men som jag bor nu passar det helt enkelt inte att ha en katt. Dock finns det ju ingen "kelfaktor" hos en orm, att äga en orm är mer som att ha akvariefiskar. Man tycker om att pyssla om akvariet, återspegla miljön och fiskarna är vackra att se på, man tar inte ut och kelar med akvariefiskar.

Jag har tidigare haft katter, en Kungspyton, en Leopardgecko och en Bandvaran. När jag sålde reptilerna trodde jag att mitt intresse var borta, eller åtminstone inte tillräckligt starkt för att själv ha kräldjur igen.
Jag kom dock åter i kontakt med ormar när jag var tillsammans med Lotta. Hon hade nämligen boaormar och dom hade fått ungar. Tre stycken fanns kvar i kullen vid den tiden. Lotta tyckte att jag skulle låna en av dom samt ett terrarium, så jag fick känna på att ha orm igen - om jag inte var intresserad så skulle jag lämna tillbaka allt. Direkt när jag såg dessa små, söta och vackra boaormar blev jag jättesugen att ha orm igen.

Jag lånade hem en orm som Lotta erbjöd och då var det, som jag tidigare anat - mer eller mindre kört. Jag är alltså nu ägare till en Kungsboa som fyllde två år maj 2004 och han heter Kaa. Han är (september 2004) ca 120 cm lång. Dock inte så himla tjock eftersom jag medvetet matat honom försiktigt. Kaa har aldrig visat någon tendens att bitas eller fräsa, han äter bra och ömsar skinn fint.

En av boaungarna som var kvar hos Lotta köpte för övrigt min kompis Christopher. Det är roligt att Christopher fått ett sådant intresse och det är även praktiskt för oss båda eftersom vi kan hjälpa varandra när någon av oss reser bort.



För- och nackdelar
Som med allt annat så finns det både för- och nackdelar med att ha en orm. För min del väger fördelarna över förstås.

En fördel med att ha en orm är att den inte kräver lika mycket som t ex en katt. Då tänker jag på om man skall resa bort. Jag matar min Kungsboa en gång i veckan och byter vatten varje dag. När jag reser bort en helg ber jag någon byta vatten och spraya terrariet. Ljus och temperatur sköts av timers. En katt vill gärna ha sällskap och varje dag skall den den matas, kattlåda skall göras ren och vatten skall bytas. Eftersom reptiler inte är pälsdjur kan man inte vara allergisk mot dom och skapar inte några problem som andra djur kan göra. Nästa fördel tycker jag är att ormar inte gör något väsen av sig med ljud eller klöser sönder tapeter och möbler. Det luktar heller inget om man sköter om och håller efter terrariet.

Till nackdelarna hör ju att ormar inte är keliga som en katt. Dessutom ligger dom stilla länge i terrariet eller gömmer sig. Hur aktiva dom är i terrariet skiljer sig från art till art. Min boa kan ligga i sitt gömställe i fyra-fem dagar innan han visar sig. Det är dock sällsynt är när han är på väg att ömsa skinn. Normalt ser jag honom varje dag.

Är man trångbodd är det en nackdel att ha en jätteorm som Boa Constrictor (Kungsboa) eftersom dom behöver stort terrarium. Katter blir tama, det blir inte en orm, jag påstår istället att ormarna blir människovana. Ormen trivs bäst i terrariet och det ormen verkar uppskatta av männsikan är värmen från vår hud.

Många personer är också rädda för ormar och det måste man förstås respektera och det är en nackdel om man skall ta hem gäster. I min umgängeskrets är det dock många som mer har respekt för ormar än är rädda för dom. De är också nyfikna på min boaorm och går och tittar på terrariet när de är på besök.



Faktum är att jag själv blivit "nafsad" i handen av en orm EN gång. Det gjorde inte ont och vi var nog mer snopna båda två. Jag stack in handen för fort i terrariet och min kungspytonhona reflexhögg utan att bita sig fast i handen. Det var mitt fel efterom jag så väl vet att om jag tar in handen sakta och hon får lukta på mig så händer det inget. Jag har dock många gånger har blivit klöst och biten av katter och hundar... Dock så skiljer det sig från art till art av ormar hur dom är i temperament. Boa Constrictor är väldigt lugn och det räcker oftast med att använda sunt förnuft så blir man inte biten.

Jag hoppas att du får nytta av min hemsida och får en bra inblick i Kungsboan och hur det kan vara att ha denna vackra orm som husdjur. Vill du ha mer information så titta gärna på mina länkar, där kommer du vidare till många intressanta reptilsidor.

Janne Pålsson