...men lite om ormar först
Ormar finns på alla världsdelar utom på Nord- och Sydpolen. Totalt finns det över 2.700 arter av ormar, varav ca 90 procent är ogiftiga. I Sverige finns det tre arter; huggormen, snoken och hasselsnoken.

Ormen har utvecklats med en rad olika beetenden och kroppsliga funktioner för att kunna överleva beroende på var dom lever. Gemensamt är att alla ormar har ett mycket välutvecklat luktsinne. Tungan hämtar in partiklar i närområdet och ett organ analyserar det, det kallas Jacobsonska organet. Många huggormar (t ex Skallerormen) och en del boa- och pytonormar har dessutom värmesensorer som gör att de kan se skillnaden på mycket små temperaturskillnader i omgivningen. De märker t ex när det kommer ett bytes- eller rovdjur. Ormar har ingen hörsel men känner markvibrationer, synen skiljer sig från art till art hur bra den är men luktsinnet är det mest utvecklade sinnet hos ormarna.

Skallerormen är känd för sin skallra och som varnar andra att inte komma för nära, en del ormar har utvecklats med starka gifter. Äggsnoken tar ägg, klämmer sönderskalet när den svalt det, spyr upp skalet och behåller innehållet. Några arter lockar till sig byten med hjälp av svansen som er ut som en mask, boa- och pytonormar är utvecklade med effektivt kamouflage och mycket stark kropp. En del arter spelar döda för att fiender skall tappa intresset. Listan kan göras lång...


Kungsboans huvud i närbild. Lägg märke till den bruna färgen som börjar
bakom ögat och som går genom ögat. Den svarta pupillen är högsmal,
det kännetecknar en nattaktiv orm. Dagaktiv ormar har runda pupiller.

Många tittar frågande på mig när jag nämer svansen på ormen, är allt bakom huvudet är svans på ormen? Titta på den här länken... Nej, det är endast den sista delen på ormen som är svans. Längs med med hela kroppen finns ryggrad, revben och alla organ. Det är egentligen bara havssormarna som skiljer sig, dom har en svans som mer liknar en paddel eftersom dom uteslutande lever i vatten. De tillhör också de giftaste ormarna men precis som många av de giftigaste ormarna så lever de på platser långt ifrån där människan vistas normalt.

Andra undrar hur ormar kan förflytta sig utan ben. Det finns olika rörelsemönster hos ormar beroende på storlek på ormen och i vilken miljö de lever. Man kan säga att de flesta använder sig av muskler i kroppen som förenas med bukplåtarna på ormen.


Undersidan på Kungsboan. De vita bukplåtarna går överlappande under
hela ormen.

Boa- och pytonormar
Arterna delas in i olika kategorier. Jag kommer inte gå in närmare på det mer än om släktet Boidae som omfattar boa- och pytonormar. De är ca 95 arter och de kallas "primitiva ormar" och är en av de äldre gruppen ormar som finns på jorden. Boa- och pytonormar kallas även för "jätteormar" - det är i denna familj som man hittar de längsta och tyngsta ormarna. Dock inte giftigast - dom har nämligen inget gift utan kramar ihjäl sitt byte.

I mitt tycke hittar man också många vackra ormar i den här familjen. Dessvärre har många av dessa ormar jagats för sitt vackra skinn men enligt vad jag läst så var detta värre under 80- och 90-talet.

Under Boidae delas boa- och pytonormarna in i ytterligare förgreningar. Kungsboa ingår i familjen Boindae och pytonormarna i Pytonidae - övriga boaormar ingår i egna "små familjer". Det som främst skiljer sig mellan Boa- och Pytonormar är att boorna föder levande ungar och pytonormarna lägger ägg. En annan sak är att svansen är kortare på pytonormar och pytonormarna är lite robustare.

Kungsboan
Kungsboan, Boa Constrictor på latin, kan bli upp till 40 år gammal och är en av de vanligare ormarna i terrarierna med anledning av sitt lugna temperament och vackra täckning. Den är också lätta att få att para sig i fångenskap. De enda som jag själv kan se som negativt med Kungsboan är den blir stor och behöver gott om plats.

Nyfödda boaormar kan variera i längd men det är från ca 35 cm när de födds. Boan får mellan 10 och 60 ungar och ungarna är i det vilda väldigt utsatta för faror och klättrar gärna upp i träd och buskage som små. Som vuxen är den mer marklevande och har inte alls lika många fiender då.

Vilda exemplar kan bli upp mot 4,5 meter medan dom i fångenskap blir kortare, 2-2,5 meter är ganska vanligt även om det förekommer både kortare och längre. En orm slutar aldrig växa men de växer långsammare ju äldre de blir - ju oftare och större byten man ger boan, desto större blir den.



Kungsboan är känd för sin röda svans. Hos vissa arter är den röda färgen
starkare, t ex hos underarten Boa Constrictor Constrictor (Red-tailed Boa).

Boa Constrictor finns i Central- och Sydamerika och har 14 underarter. Dessa arter är spridda på stora områden och varierar i färg och storlek, titta gärna på de nära släktingarna på den här länken. Till större del består utbredningsområden av regnskog, hög temperatur och luftfuktighet men Boa Constrictor finns även i torrare och stäppliknande områden.

När Kungsboan är liten består födan av möss, småfåglar och ödlor. Som vuxen blir det större byten som gnagare och fåglar.